Etiketter
Idag skriver Fredrik Svensson från Rektorsakademien Utveckling inom ramen för gästbloggandet om lärares tid:
Tid är en styrande förutsättning för all verksamhet i livet. Tid är därför något vi alla måste förhålla oss till. Ett sätt att se på tid, det vanligaste faktiskt, är att det beskriver ”avståndet” mellan händelser. Ibland hör man talas om att människor har för lite tid, att man önskar sig mer tid. Det intressanta med detta fenomen är att det naturligtvis är helt omöjligt att få mer tid. Tiden är utifrån ett holistiskt perspektiv konstant. Vi har därför en given tidsrymd att verka inom i livet, arbetslivet, lektionen, träningspasset. Det enda vi kan påverka är vad vi prioriterar att fylla tiden med för aktiviteter, och på så sätt antingen bli effektiva eller ineffektiva.
När det gäller skolan så är tid ett laddat som begrepp, mer än någon annan stans. Rektorer och lärare återkommer ofta till bristen på tid när man vill förklara varför exempelvis en del elever inte får det stöd den behöver. ”Hade vi bara varit fler lärare, eller om klasserna inte varit så stora så hade vi fått mer tid”, hör man ganska ofta. Och kanske är det så, även om sambandet inte riktigt tydligt går att se i de utredningar som finns om sambandet resurser – resultat, att en rejält utmejslad politisk vision och samtidigt en rejäl politiskt initierad och nationell modernisering av svensk skolas inre och yttre arbete skulle kanske kunna få oss att utgå från begreppet tid på ett annorlunda sätt. Ett sätt som inte snärjer oss i ”omöjligheter” utan istället låter oss använda vår tid på ett smartare sätt utifrån den samhällsutveckling som ständigt ökar i hastighet. En åtgärd skulle kunna vara att slopa timplanen som viktigast styrande struktur, timplanedelegationen visade ju till exempel tydligt på positiva effekter. En annan att uppmuntra skolan genom styrdokumenten att fokusera på det moderna lärandet och ständigt blicka framåt utifrån vår samtid.
En annan åtgärd kan vara att nationellt kompetensutveckla rektorer och lärare i arbetslagen hur de faktiskt kan använda sin tid bättre. Begreppet ”self-management” börjar få en allt större betydelse i vårt moderna samhälle. Det handlar om strukturerade metoder, färdigheter och strategier genom vilka individer kan leda den egna verksamheten mot att uppnå målen. Inom begreppet finner man processer som beslutsfattande, fokusering, tidsplanering, uppgiftsspårning, självutvärdering, själv-intervention och självutveckling. Idag finns gott om tekniska verktyg som stöttar oss i detta, men i botten krävs naturligtvis ett medvetet tänkande kring hur prioriterar jag mina aktiviteter som att skapa lärsituationer för eleverna, följa upp och återkoppla, utveckla mitt arbetssätt, inom den givna tidsramen.
Med en sådan ökad förmåga hos den enskilda läraren eller rektorn kan sedan det kollaborativa samarbetet mellan lärare i arbetslag kopplas på. Alla måste helt enkelt börja med sig själva.
I botten handlar detta om vår förmåga att prioritera. De lärare jag känner som är framgångsrika, trots samma tillgång till tid som alla andra, är de som har en inre vision, brinnande intresse och kan prioritera klokt utifrån elevens behov. Påfallande många av dessa har helt ändrat sina arbetsmetoder från de gamla till metoder bättre synkade med dagens samhälle.
Fredrik Svensson är idémakare, författare och föreläsare som brinner för skolutveckling. Hans erfarenheter kring har han fått från sin rektorstid i Botkyrka 2002-2005 och erhöll 2004 priset ”Årets förnyare av Svenskt arbetsliv”. Innan det har han jobbat som officer i armén och entreprenör i IT-branschen. Han driver nu Rektorsakademien Utveckling med syfte att förändra och utveckla skolan. Fredrik bloggar också på FredrikBloggen.
Kampen om tiden pågår ständigt.
När en lärare säger att hon har för lite tid till sitt uppdrag så är det antingen sant eller ett retoriskt uttalande som syftar till att förbättra arbetssituationen för sig själv och kanske också för kollegorna. Eller båda. Rektors kluriga uppdrag är att skilja det ena från det andra och fördela tiden på det smartaste sättet.
Min egen erfarenhet är att en rimlig metod för att försöka skilja på de två är att prata med eleverna om deras situation på de aktuella lektionerna. Om eleverna förefaller märkbart stressade och oroade över att de har för lite tillgång till sin lärare ökar sannolikheten att det handlar om det förstnämnda skälet.
Stämmer mitt resonemang med din erfarenhet Fredrik?
Jo det kan säkert stämma lite här och var, inte bara i skolan dock. Men min huvudpoäng är att varje medarbetare kanske bör lyfta sig i håret och titta över VAD man gör, snarare än hur mycket. Där kan rektor spela stor roll ur ett chef/ledar- och arbetsgivarperspektiv, men främst handlar det ju om ett aktivt medarbetarskap, dvs att varje lärare och arbetslag själva måste sätta målen i främsta rummet och prioritera bort aktiviteter som inte är relevanta.