Etiketter
En hög och jämn utbildningsnivå hos befolkningen har bidragit till svenska framgångar under decennier, och är central för en fortsatt stark svensk ekonomi. Men idag klarar inte gymnasieskolan detta. Det är bara 79 procent av flickorna och 74 procent av pojkarna som fullföljer sin gymnasieutbildning inom tre eller fyra år. Andelen elever som tar gymnasieexamen måste öka. Inte minst då långtidsungdomsarbetslösheten är så mycket högre bland de unga utan en fullständig gymnasieutbildning. Utan en gymnasieexamen klarar man sig inte på dagens arbetsmarknad.
I detta allvarliga läge har regeringen föreslagit kraftiga budgetnedskärningar på gymnasieskolan med 675 miljoner kronor 2012. Regeringen hänvisar till gymnasiereformen men regeringen har inte kunnat visa hur den reformerade gymnasieskolan ger lägre kostnader för kommunerna. Ett enigt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har enigt över partigränserna framhållit att kostnaderna snarare kommer att öka med den nya gymnasieskolan. Det är få som delar regeringens tro att vi kommer åt de stora avhoppen från gymnasieskolan om vi väljer att skära ned ytterligare på gymnasieskolan.
För 2012 vill vi socialdemokrater därför investera 675 miljoner kronor i gymnasieskolan.
Sverige ska ligga i framkant av utvecklingen även imorgon. Då måste vi vara handlingskraftiga idag och göra de ansvarsfulla investeringar som framtiden kräver. Vi ska använda varenda skattekrona rätt för att säkra framtidens tillväxt i en kunskapsbaserad ekonomi. Därför börjar vi i skolan och våra unga.
Riksdagens utredningstjänst har beräknat hur besparingen påverkar kommunerna och hur många lärartjänster nedskärningen motsvarar. Ta del av beräkningen här (excelfil).
Mikael Damberg 
Det där låter ju inte så illa, Mikael. Om fp fortfarande hade skolpolitker som Gunnar Helén och om s finge igenom lite modernare tankar hos sina lokala skolpolitiker också (= ajöss till flumskolan) så kunde de bli en plattform för konstruktivt samarbete, kanske.
Men vad säger du om detta då? Hur en lokal BUN-ordf (s) ser på skolan.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/09/alla-ska-kunna-lika-lite-radsla-for.html
Pinsamt, sa en av dina s-rikskollegor.
Detta är ett intressant exempel på den glidning i jämlikhetsbegreppet som vi kan se i arbetarrörelsen sedan dess start – över femtiotalet – och fram till nu. Vid sekelskiftet 1900 var ett vanligt slagord i socialdemokratin att ”alla är olika, men har lika värde”. Det var viktigt i en tid då människovärdet – och rösträtten – kopplades till kön, inkomst och plats i samhället. Att människor hade lika värde var ett axiom, som gällde även om man var olika i övrigt.
Under femtiotalet kommer det emellertid in ett annat sätt att se på jämlikhet. Forskningen visade att vi människor är mer lika varandra än vi tror. De olikheter man kunde se var enbart marginella, och man började snart hävda att ”eftersom vi är lika, har vi lika värde”. (Jag tycker mig i mina studier se att det här resonemanget är särskilt vanligt bland borgerliga tjänstemän men här behövs mer forskning tror jag) Effekten av detta resonemang blev att påståendet att människor har lika värde inte längre är ett axiom, utan något som grundas på iakttagelsen att människor är i grunden lika. Att hävda att olika personer har olika ”fallenhet” för matematik t.ex. blir då att ifrågasätta tanken på människors lika värde.
Kampen mellen de båda synsätten kan man t.ex. i en debatt mellan Ragnar Edenman och Olof Palme om införande av speciella matematikklasser vid några gymnasier. Palme var starkt emot med hänvisning till att det skulle innebära att det skulle undergräva tanken på människors lika värde, medan Edenman hävdade att människors lika värde var ett axiom som inte hade något med specialsatsningar på vissa elever att göra.
Nu är vi alltså där igen i samma debatt. För egen del tycker jag det är viktigt att stå fast vid det gamla axioment om allas lika värde oberoende av om de är lika eller ej. Därav följer att det inte är en jämlikhetsfråga att införa spetsutbildningar även utanför idrottsområdet. Vissa människor har saker som det brinner för och som de har särskild fallenhet för, och då bör man ge dem chansen att satsa på det. Däremot kan det finnas pedagogiska problem med specialskolor, eftersom man lätt blir ensidig och ”fackidiot”.
Ping: Mer om jakten på medelklassen | Storstad
Apropå: ”Vägen mot toppen Börjar i skolan”
Nja… – Mikael Damberg – snarare i vaggan – är jag rätt säker på.
Vaffan hände med mattesatsningen?
Det här var bara ett av våra budgetbesked. Lugn det kommer mera.
Ping: För att inte tala om… « Parkstugan