Etiketter
kreativitet, Politik, Socialdemokraterna, Svenskt Näringsliv
Ikväll premiärvisades filmen ”Utbildningsfabriken”.
Den akademiska utbildning som jag genomgått utvecklade mitt kritiska tänkande och lärde mig vikten av källkritik. Det kom till stor användning när jag såg filmen.
En stor del av filmen ägnas åt att diskutera så kallade ”hobbykurser”. I somras diskuterades också de här ”hobbykurserna”. Då efter att Svenskt Näringsliv presenterat ett förslag om att kurser inom konst och humaniora skulle ge lägre studiemedel. Då sa ekonomen Tobias Nielsén såhär:
Jag kan inte annat än att hålla med. Att ställa krav på att högskoleutbildningar ska hålla hög kvalitet är för mig en självklarhet. Men kvaliteten på utbildningarna kan aldrig avgöras av kursens namn.
En välutbildad och bildad befolkning är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Utbildning lönar sig såväl för samhället som för den enskilda. Den som har en högre utbildningar har lägre risk arbetslöshet, högre lön, ett friskare liv och lever till och med längre.
Men enligt filmen är det bara 6 av 10 studenter som får ett kvalificerat jobb efter examen. Det är fel. De gedigna undersökningar som genomförts visar att det är 9 av 10. För att än fler ska få ett kvalificerat arbete efter examen vill vi att alla studenter ska ges möjlighet till praktik inom ramen för sin utbildning.
Filmen lyfter också frågan om studieavgifter. För mig är det självklart att vi inte ska införa studieavgifter i Sverige. Medan man kan diskutera modellen för hur staten ska kanalisera resurser till högskolor och universitet så kommer jag som socialdemokrat aldrig förespråka att svenska studenter ska betala för sin utbildning. Det kommer bara leda till att människor som är ytterst lämpade, men inte har pengar, väljer bort högskolestudier. Det har ingen något att tjäna på.
Det utmärkta initiativet Projekt Athena har tidigare bloggat om hobbykurser och Harry Potter.
Hej Mikael,
Tack för att du fortsätter diskussionen. Jag håller med dig om mycket, och just därför vill jag kommentera några saker som jag ser annorlunda på.
För det första vill jag – precis som jag gör i filmen – understryka hur viktigt jag tycker att det är med humaniora. Som ledamot av Kulturrådet arbetar jag för att kultur och bildning ska ta större plats i samhället. Självklart är det lika naturligt att studera Harry Potter som Nils Holgersson eller nästa års stora jubilar August Strindberg. Jag hoppas att själv få studera litteraturvetenskap till våren.
Det är inte det dokumentären är kritisk till. Tvärtom hoppas jag att humaniora får samma starka ställning på svenska universitet som på till exempel Harvard eller Oxford.
Vad jag har granskat är konsekvenserna av dagens system, där universiteten premieras för hur många högskolepoäng de tillverkar. En konsekvens är att flera kurser snarare tycks höra hemma hos studieförbunden, eller på gymnasiet. Som du ser i filmen ger jag exempel från flera olika områden.
Granskningen av kvaliteten faller också mellan stolarna. Riksrevisionen har upprepade gånger varit kritisk, samtidigt som Högskoleverket har ett begränsat uppdrag. Personligen tror jag att svenska studenter behöver ställa högre krav på kvaliteten, och att studiecheckar kan vara ett sätt att synliggöra vad en högre utbildning kostar.
Jag utgår i filmen från statistik från flera olika källor. En av dem är Svenskt Näringslivs undersökning Högskolekvalitet, som konstaterar att sex av tio får ett kvalificerat jobb efter examen. Högskoleverkets rapport om etableringen på arbetsmarknaden konstaterar att 75 procent av de examinerade var etablerade i ett yrke som kräver högskoleutbildning. Den siffran säger dock inget om hur lång utbildning som krävts. I den undersökning du hänvisar till konstaterar man att ca 65 procent arbetade i helt eller till största delen inom det område som utbildningen var inriktad mot.
Med tanke på hur mycket vi satsar på universitet och högskolor får vi inte de resultat man kan förvänta sig – varken som studenter eller skattebetalare. Jag tror att det beror på ett systemfel. Vad tror du?
Med vänliga hälsningar
Martin
Hej martin,
Tack själv för ett nyanserande inlägg och förtydligande. När det gäller etableringsgraden är den också beroende av tidsfaktorn. Det jag vänder mig emot är en bild att högskolestudier innebär att få studenter får jobb. Så är inte fallet. Men alla utbildningar på universitet vänder sig inte mot en entydig eller enkel arbetsmarknad – vilket studenter på dessa utbildningar ofta är plågsamt medvetna om.
Att svensk högskola idag brottas med kvalitetsproblem vill jag understryka. Det är också anledningen till varför s i samtliga budgetar på senare år riktar särskilda pengar för mer undervisningstid och mer av praktik och arbetslivskoppling(vilket inte minst studenterna ser som kvalitet).
Pingback: Drömfabriken | Klas-Herman Lundgrens blogg
Pingback: Utbildningsfabriker och grekiska gudar « Avva