Etiketter
Eva-Lis Sirén, gästbloggare, Lärarförbundet, Politik, Skola, Socialdemokraterna, tid
Idag inleds gästbloggandet här på bloggen: Många lärare jag träffar berättar att de har svårt att få tiden att räcka till. Att många saker stjäl tid från det viktigaste – att utveckla undervisningen och stödja eleverna. För att gräva djupare i frågan om lärares tid har jag bett flera personer att gästblogga på min blogg. Först ut är Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet.
Läraryrket är utmanande, spännande och utvecklande. Chansen att få bidra till att ett barn blir en kunskapstörstig vuxen. Vardagen med nyfikenhet och ständigt förändrade relationer. Förmågan att dela med sig av djupa ämneskunskaper och se insikter växa. Det är vad som gör att många unga funderar på att bli lärare och att så många duktiga lärare väljer att stanna i yrket.
Men läraryrket riskerar att bli ohållbart. Allt fler arbetsuppgifter läggs på lärarna vid sidan av undervisningen. Lärare ska göra mer av allt på samma tid. Stat och skolhuvudmän har de senaste åren hällt mängder av nya uppgifter över lärare och skolledare. Samtidigt har de ekonomiska svångremmarna dragits åt. Arbetsbördan har ökat rejält.
En ny undersökning från TCO visar att lärare och skolledare har de mest pressade arbetssituationerna. Varannan lärare arbetar övertid varje vecka. 70 procent av lärarna kan inte släppa jobbet hemma. Siffrorna bekräftar ett många gånger ohållbart lärarliv.
Hur kan vi göra så att rätt lärare gör rätt saker inom en rimlig tid och med det så avgörande fokuset på undervisningens kvalitet och elevens kunskapsutveckling?
- Ett framgångsrecept internationellt är en organisation med olika karriärtjänster och ansvarsområden, där lärare stimuleras till att lära av varandra. Lärare ska få vara specialister på olika saker. Det kräver tid och utvecklingsperspektiv i skolans vardag.
- Undervisningen och det som driver undervisningen framåt ska premieras, i resursstyrning och lönehänseende. Ett bra lärararbete ska löna sig.
- Skolledarna ska ha ett tydligt mandat från skolansvariga politiker och skolägare. Skolledarna ska också ha ett rimligt antal medarbetare för att kunna vara närvarande pedagogisk ledare.
- Arbetsgivare måste rensa rejält i lärarnas vildvuxna flora av arbetsuppgifter, framförallt prioriterar bort ren administration som inte stöttar undervisningen. Den skolansvarige politiker eller företagsledare som vill höja resultaten måste klara av att prioritera lärarens kärnuppdrag varje dag.
Vägen till en likvärdig skola börjar i lärares och skolledares arbetsbelastning. Unga människor lockas inte av ett läraryrke som är så tydligt stressigt, utvecklingsobenäget och omöjligt att räcka till i. De lockas till ett läraryrke med bra lön, utveckling och chansen att orka göra skillnad ett helt yrkesliv.
Eva-Lis Sirén är ordförande för Lärarförbundet
Mikael Damberg 
Vilka administrativa uppgifter kan och får vi rensa bort då? Det är mer komplicerat än det låter. Om vi ska följa de styrdokument som gäller, och det måste vi ju, är det få uppgifter vi kan ta bort. Skriftliga omdömen, individuell utvecklingsplan och betyg kan inte någon annan än den undervisande läraren skriva. Jag ställer ofta frågan till mig själv och mina medlemmar; Vad kan jag/vi rensa bort? Svaren tenderar då istället ofta att handla om de allt fler praktiska uppgifter som plötsligt dykt upp på lärarnas arena. Till exempel utökad rastvaktstid, vikaretid som är schemalagd och att ringa hem vid ogiltig frånvaro. Dessa tre nämnda uppgifter skulle kunna utföras av andra personer än undervisande lärare. Då skulle lärarna dessutom få mer tid till planering och uppföljning av det viktigaste i vårt uppdrag, nämligen undervisningen.
Jag skulle vilja samla in konkreta förslag på de rent administrativa uppgifter som vi kan och får rensa bort. Förslag?
Skriftliga omdömen i sin befintliga form tycker jag att man kan se över. Hur nödvändiga de är.
I övrigt kan jag tänka mig exempelvis detta:
Skriva under elevers ledigheter, skriva på Försäkringskassans intyg från föräldrar, attestera fakturor, svara på enkäter av olika slag (inte minst till myndigheter som Skolinspektionen), skriva olika typer av rapporter till myndigheter. Rättning av Nationella prov är något jag tycker man skulle kunna lägga centralt.
Jag tror inte heller att det är enkelt – då hade det nog redan gjorts. Men jag tror och hoppas att inläggen och diskussionen här kommer att ringa in viktiga områden och föda nya kloka tankar. Tack för ditt engagemang.
Jag håller med om att en hel del pappersarbete t ex, kan lika gärna vara ogjort, Men…
Din inställning skrämmer mig, Marie Axelsson. När blev pedagogens yrke att vakta? Tog del av en studie i Olweus-programmet där det visade sig att 50-70% av all mobbing har sin tydliga plats just på rasten.
I de tidiga skolåren består barnens skoldag av mer än 20% rast. 1 skoldag i veckan är rast!
Finns det verkligen inget som en pedagog kan lära barnen under denna tid? Vad står det i LGR 11 att man ska klä av sig pedagogrollen i samma stund som man tar på sig ytterkläderna?
Kanske lunchvakt är nästa steg? Lektionsvakt…?
”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för
hela skoldagen.”
Skolans uppdrag, Skolans värdegrund och uppdrag, Lgr 11.
Jag vågar påstå att man som lärare alltid arbetar med undervisning när man är med eleverna. Det är vårt ansvar och uppdrag och kan inte väljas bort. Vidare måste vi arbeta bort den uråldriga bilden av att all inlärning sker enligt schema och helst i ett klassrum.
På vår skola lägger vissa lärare tid på att gå igenom och godkänna fakturor. Det gjordes tidigare av andra anställda i komunen. Mycket tid går till att hitta vikarier när kollegor är sjuka, eller själv gå in och vara vikarie på planeringstiden.
Fler liknande exempel är viktiga att lyfta fram. För vi måste ställa frågan Vad lärarna egentligen ska göra med sin tid?
För att få gehör måste argumenten vara mer konkreta, som Marie ovan är inne på. Det var ju lösningar som Mikael ville försöka presenteras genom att lärare gästbloggar. Det här är väl mer fackliga krav på förändrade arbetsvillkor än lösningar? Jag tror att flera punkter visst kan bidra till en bättre arbetssituation för lärarna, men specialistroll, mer betalt, större mandat till skolledare löser inget i sig. Det är vad de får möjlighet att göra annorlunda som är intressant tror jag. Berätta då det!
Att lärare ska få vara specialister och finnas tid och utvecklingsperspektiv i skolans vardag.
OK – hur och vad i lärarens vardag kan ändras iom det?
Att undervisningen framåt ska premieras, i resursstyrning och lönehänseende. och att ett bra lärararbete ska löna sig.
OK- vad ska premieras mer konkret till skillnad från idag? Hur borde resursstyrningen vara? Hur ändrar en bättre lön arbetsbördan?
Att skolledarna ska ha ett tydligt mandat och ett rimligt antal medarbetare.
OK – orimligt antal medarbetare? För många kan väl knappast menas? För få? Varför – är klasserna är för stora? Behövs andra kompetenser? Vilka? Vad är det skolledarna vill göra men inte får idag?
Att arbetsgivare måste rensa rejält i lärarnas arbetsuppgifter, framförallt prioriterar bort ren administration som inte stöttar undervisningen (!?) och prioritera lärarens kärnuppdrag varje dag.
OK – vilka arbetsuppgifter är det?
För att få gehör måste lösningarna presenteras tydligare tror jag!
Den konkreta administrativa bördan kan, naturligtvis, vi lärare lätt peka på, även om det kan se olika ut på olika ställen.
Att ha en specialistroll innebär att du kan fokusera på färre saker med större djup, vilket också ger mer utrymme tidsmässigt. Det når du bla i att arbeta i ämnesroller från lite yngre år.
Högre lön ger fler intresserade vilket rimligtvis bidrar till större konkurrens, och att bra personer vill bli lärare. Bra lön lockar! Lättare att bära en stor börda kanske…
Fler medarbetare säger sig självt , tycker jag, när det gäller att minska en arbetsbörda. Man kan tänka sig minst en administrativ person/enhet som tar de arbetsuppgifter som ligger utanför läraryrket. Mer specialpedagoger skulle också bidra.
Skolledarna skulle kunna se mer till den pedagogiska biten, som de faktiskt är ytterst ansvariga för, om deras administrativa överflöd minskade.
Förslag på administrativa uppgifter en lärare rimligtvis borde bli av med ger jag exempel på ovan, samt i min blog: http://www.danielmidstam.blogspot.com
Tydligheten finns att hämta…..ute i verksamheten.
Jag är nästan säker på att det kommer fler konkreta förslag både av gästbloggarna och i kommentarerna. Hoppas du vill fortsätta bidra och reflektera.
Men för mig är det också viktigt att enskilda lärare känner att de kan beskriva sin vardag och frustration även om de inte alltid sitter på lösningen själv.
Det enda jag lyckades med
Bra skrivet! Jag har nästan tjatat mig blodig om detta. Hoppas det skrivs mer om detta och att fler röster hörs i detta ämne. Politikers överösande av administration, tar tid från lektionsplanering som är grundbulten i kvalitativ undervisning!
Daniel Midstam. danielmidstam@lidingo.se
Problemen i skolan kan kokas ner till två ord;
1) Administration
2) Immigration
Låt mig utveckla 1+2.
1) När skolan ska bli föräldrarnas ställföreträdare i värderingsfrågor, blir det mindre tid för att lära sig läsa, räkna, skriva och tala.
2) När vi har elever i klassen som kommer från länder utan fungerande skolsystem borde alla börja om i första klass oavsett ålder. Nu tar dessa elever merparten av undervisningstiden i en klass och åldersgrupp där de är chanslösa. Konsekvensen blir segregerade skolor när svenska elever eller nysvenskar från länder med fungerande skolsystem, drar till friskolor eller kommunala skolor i ”bra” områden. Kvar blir hjälpklassernas hjälpklass. Troligen med dopade betyg som döljer kunskapsbristen.
Betygskriterier för varje betygsteg minskar arbetsbelastningen för varje lärare. Inget arbete som överstiger årsarbetstiden. Tydliga skrivningar i avtalet om undervisningstid. Varje lärare ska ha egen tid från kl.16 fredag till kl.8 måndag. Vikarietid för annan lärare skall antingen läggas i ”komptidsbank” eller ersättas med exakt rätt timlön! ng.sundell@gmail.com
Sitter själv med en omöjlig uppgift att *komma ikapp* med efterarbete, att bedöma prov och inlämningsuppgifter. Jag förstår att vi aldrig kommer tillbaka till USKen, men någon garanterad planeringstid för att förbereda lektioner och göra efterarbetet måste till, speciellt nu när man sitter med 33-40 elever i klasserna på gymnasiet.
Att sedan Stockhaus, moderaten på SKL, på fullt allvar påstår att det inte spelar någon roll hur många elever man har, inger ju knappast förtroende för arbetsgivaren.
Allt sedan den svenska skolan kommunaliserades har det inte skett en enda förbättring vad gäller lärares arbetssituation. Kommunerna (åtminstone inte min) tar inte ansvar för fin verksamhet och sina anställda. Allt handlar om att spara pengar, att ”slimma” verksamheten etc.
Det är ganska deprimerande att uppleva hur väl fungerande verksamheter med djupt engagerade lärare och annan personal, sakta knäcks av ökad stress, fler arbetsuppgifter p.g. av nedskärningar bland personal samt en ökad kontroll (skriftliga omdömen, ringa föräldrar vid frånvaro, enkäter om allt och inget) som själ tid och energi från det som egentligen ska FÅ tid: att skapa intressanta lektioner, möten och diskussioner mellan elever och lärare.
Jag älskar verligen att undervisa och trivs med både kollegor och elever men hur
länge ska man orka? Hur långt kommer det att gå? Hur många ska ”gå i väggen” och vad händer om unga människor helt enkelt ratar läraryrket eftersom lärarnas situation blir mer och mer ohållbar……..
Hej! Vilken bra blogg:)
Jag är lärarstuderande och pratade förra veckan med en lärare som är verksam i grundskolan. Hon sa att de har så mycket att göra just nu med ökade krav på administration så att de håller på att gå under. Vi diskuterade hur detta skulle kunna lösas, och ett sätt skulle kunna vara att anställa lärarsekreterare, precis som de finns läkarsekreterare. En lärarsekreterare skulle kunna anställas till ett eller flera lärarlag och ha som syfte att underlätta lärarens arbete med administrationen. Detta kanske är en utopisk tanke, men kanske skulle de vara ett sätt att lösa lärarnas ökade börda i skolan!
// Caroline
Låter som en spännande tanke. Eller helt enkelt att man satsar mer på administrativ personal. Dessa tjänster försvinner mer och mer från skolor/enheter pga besparingsskäl. När vår administrativa personal ”plockades bort” från vår skola ökade trycket på rektor och lärare oerhört mycket. Så på sätt och vis är det inte en utopisk tanke, tycker jag.
//Daniel danielmidstam@blogspot.com
Jag skulle vilja ha mer tid att förbereda inför lektionerna och att följa upp dem ordentligt. Det betyder färre lektioner än idag men med mer kvalitet. Tid mellan lektionerna att hinna reflektera över vad eleverna visade att de kunde och dokumentera inför omdömena som ska skrivas varje termin.
Tid att regelbundet besöka andra lärares lektioner, på den egna skolan och på andra, och ”efterarbeta” de besökta lektionerna med läraren som planerat/genomfört dem. Det skulle förbättra mina egna lektioner och utveckla mig som lärare.
Mer gemensam tid med mina kollegor då vi diskuterar våra elevers behov, socialt och kunskapsmässigt, och arbetar fram teman över ämnesgränserna och sedan har tillräckligt med tid att följa upp elevernas resultat. Att tillsammans diskutera hur vi skriver omdömen/sätter betyg/gör åtgärdsprogram som går att genomföra och planera för hur vi tillsammans kan få eleverna att gå vidare framåt i sin utveckling.
Vi gör det här idag men vi gör det för lite och för sällan.
Undersöka var frånvarande elev håller hus, vara rastvakt, leta borttappad mössa, lösa konflikt och förklara varför snöbollar är roliga så länge de inte sitter i huvudet på någon, pumpa boll till rastens lek, plåstra söndrigt knä och trösta, leta elever som inte kommer i tid till lektionen, fixa trasslig kopieringsmaskin, beställa och byta toner i skrivaren, dela ut lösenord till datorn, hoppa in för frånvarande kollega, boka vikarie för planerad från varo nästa vecka, kopiera upp papper, besvara mail och enkät, dokumentera tillbud/skaderapporter, är lampan släckt, fönstren stängda och dörrarna låsta… det är mycket som måste funka under dagen för att själva lektionen ska bli något eleven kan ta tillvara på och lära sig av. En del av det är sådant som vi lärare ska göra och är bra på, annat är sådant som nog görs lika bra eller bättre av andra.
De lärare som övergett sina ferietjänster till förmån för semestertjänster vittnar om att de upplever mindre stress över att inte hinna med sina administrativa uppgifter.
Ferietjänsterna är en kvarleva sedan bondesamhället när eleverna behövdes för att hjälpa till att bärga skörden. Knappast ett behov som lever kvar i vårt moderna samhälle. Ferietjänster är ett guldkantat avtal som inte bara är extremt kostsamt, utan även extremt ineffektivt.
Vilka andra yrkesgrupper har haft möjlighet att planera undervisning 17,5 h , för att undervisa i 17,5 och slutligen ges ytterligare 10,5 h att använda till att arbeta hemifrån?
Många lärare sparar sin förtroendetid så att de kan gå hem tidigt på fredagarna. Man behöver inte vara Einstein för att inse att denna förtroendetid kunde nyttjats betydligt effektivare.
Lärarkåren skriker efter status, men värnar sin egen rätt till lov, högre än elevernas utveckling. Finns det någon annan yrkesgrupp där ett år består av 10 månader, en arbetsvecka är 35 h effektiv tid och en lektionstimme är 40 minuter?
Innan det plockas bort några som helst arbetsuppgifter från lärarnas agenda så bör ferietjänsterna plockas bort. Detta kommer att leda till att mängder av tid frigörs, så att lärarkåren kan fullgöra sina uppdrag. Det kommer till och med att bli tid över att lägga till ytterligare uppgifter för de lärare som arbetar med åldrarna 6-12år, exempelvis genom att stärka undervisningskvaliteten på landets fritidshem, som skolverket årligen rapporterar brottas med allvarliga kvalitetsbrister i form av för stora barngrupper och för låg bemanning.
Idag nyttjas lärarna till att stärka fritidshemmet på en skamligt låg nivå.
Undervisningskvaliteten på fritidshemmen stärks genom att faktiskt och främst anställa fritidspedagoger där. Låt fritidspedagogiken komma fram under skoldagen också så öppnar det också för stora möjligheter. Dras inte med i Eva Lis Siren och Jan Björklunds medvetna kampanj att rensa ut fritidspedagoger med okänt resultat för lärarnas vardag.
Ferietjänst är nästan ett måste idagens skola, åtminstone om man tänker på de äldre åldrarna. Sen håller jag med övriga kommentarer till Skolutvecklare angående fritidshem. Där behövs fler fritidspedagoger! Hoppas du inte är skolutvecklare i min kommun.
Varför skulle ferietjänst vara ett måste för lärare?
I det som förr kallades låg- och mellanstadiet är organisationen ofta uppbyggd kring att arbeta i arbetslag. Många lärare med ferietjänster klagar över att de inte ges tillräckligt med tid för gemensam planering.
Lärare med semestertjänster vittnar om att de upplever en minskad stress och att de hinner med sina arbetsuppgifter bättre. Detta trots att de endast arbetar 40h per vecka jämfört med tidigare då de arbetade 35+10,5=45,5h. Hur kommer det sig? Semestertjänster leder till ökat utrymme för gemensam planering, utvärdering och pedagogiska diskussioner. Varför är lärarna så negativa till en sådan utveckling? Kan det bero på att det är väldigt skönt med 8 veckors semester på sommaren + all ledighet på övriga lov? Är det värt stressen? Den följer nämligen med avtalet. Så enkelt är det!
Det är olyckligt att denna myt får spridas. Lärare har en arbetsvecka på ca 45 timmar i snitt. Läraryrket är ett kreativt yrke som kräver tid till förberedelse och efterarbete för att kunna göra det mesta möjliga för varje barn. Att planera en lektion som ska entusiasmera och engagera är stort. Kan liknas vid skådespeleri lite. Du skulle inte kräva av en skådis att vara på scen 40 timmar. Inte ens 20 skulle ju funka…
Har du själv provat att arbeta med semestertjänst? Varför skulle lärarna inte kunna göra detsamma? På skolan där arbetar har alla semestertjänster och 40h arbetsvecka. Detta lämnar större utrymme till gemensam planering för arbetslagen. På loven ges stort utrymme för både planering, utvärdering samt pedagogiska diskussioner. Att lärare arbetar 45h vecka stämmer ju inte riktigt när vi kommer till höstlov, vinterlov, sportlov, påsklov och sommarlov, eller hur? Förtroendetiden som ska arbeta in denna förlorade lovtid, nyttjas till ensamplanering, samtidigt som många skolor är organiserade att arbeta i arbetslag, speciellt i de yngre åldrarna. Det är givetvis inte optimalt.
Delar dina åsikter kring ferietjänsternas dilemman. Det finns givetvis lärare som utnyttjar sin förtroendetid maximalt och mer därtill, samtidigt som det finns lärare som inte gör det. Problemet är exempelvis att den sällan utnyttjas till att vid behov träffa kollegerna i sitt arbetslag och samplanera.
Stämmer inte riktigt.I och med 45 harbetsvecka så har man jobbat in loven. Sen anser jag att läraryrket behöver vara flexibelt i sitt planerande och efterarbetande. Man kan inte lägga all planering till lovdagar. Förutsättningar ändras hela tiden i barngrupper. Man behöver daglig planeringstid, för bästa kvalitativa resultat!
Lärare ska absolut inte jobba på fritids! Det ska fritidspedagoger göra, som har den rätta kompetensen!
Grundproblemet kvarstår, oavsett ferietjänst eller semestertjänst, lärare har för många uppgifter som absolut inte hör yrket till och som naggar viktig daglig planering!
/ Daniel http://www.danielmidstam@blogspot.com
Förstår inte riktigt hur du menar. Lärare har förtroendetiden knuten i princip till elevdagarna, för att förtroendearbetstiden ska användas för planering och efterarbete. Och det är det individuella arbetet som sker där. Det många tycks tro kring samarbete och samverkan är att det enskilda kan tas bort om man utökar det gemensamma. Det är snarare tvärtom – ju mer man samverkar med kollegor desto mer enskilt arbete behövs det för att få kvalitet i samverkan också. Jag menar att samverkan är nödvändig, men minst lika nödvändig är den enskilda planeringen och den enskilda reflektionen kring ”sina” elevers lärande. Man måste helt enkelt få fundera och tänka kring det jobb man gör och det är inte alltid så att man tänker bäst i grupp.
Det är inte arbetstidsregleringen som är problemet – det finns många skolor som exempel på det, åt båda hållen. Det finns även de som provat 40 timmarsvecka och sen gått tillbaka till bilaga M (ferietjänsten). När vi diskuterar arbetstidens reglering fokuserar vi på fel saker. Det som ska fokuseras är – Vad är lärarnas kärnuppdrag? Vad behövs för att den ska uppnå bästa möjliga potential? Då gör vi de sakerna och lägger allt annat som inte bidrar till måluppfyllelse åt sidan. När lärare får den friheten, då har vi kommit långt.
Vet inte om det var mig du inte förstod….
Jag håller verkligen med om att vi måste fokusera på kärnuppdraget och rensa bort sådant som lärare inte ska behöva hålla på med. Det är också precis som du säger, ju mer samverkan desto mer individuellt. Och stryper vi lärarnas kreativa och flexibla möjligheter, som du säger, blir jag orolig för kvaliteten.
Däremot ska förtroendetiden användas till viss planering, viss föräldrasamverkan och framförallt kompetensuppbuggnad. Den mesta planeringen ska ligga i den reglerade arbetstiden.
// Daniel http://www.danielmidstam@blogspot.com
Om nu någon tror att fritidshemmen har låg kvalitet p g a inkompetent personal som behöver stärkas upp med r i k t i g a lärare, så kan det här med meddelas att det är en väldigt stor missuppfattning.
Fritidspedagogerna som arbetar på fritidshemmen har en gedigen utbildning och kunskap om barnens behov när det gäller både utveckling och lärande.
Men hur bedriver man en god verksamhet i en barngrupp om 70? Sänk din ambitionsnivå har fritidspedagogen fått höra i 20 år, sedan de kom in i skolans lokaler.
Ge inte eleverna en lärare på fritids. Ge dem tillgång till den kompetens som redan finns!
Jag har inte påstått att landets fritidshem tampas med kvalitetsproblem pga inkompetent personal. Jag pekade ut samma faktorer som skolverket, dvs låg personaltäthet och stora barngrupper.
Och hur bedriver man en god verksamhet på fritidshemmet när de få timmarna som fritidspedagogen har att planera slukas upp av att
– vara lärarvikarie
– planera sina lektioner i skolan
– stötta lärare med stökiga/ledsna/trötta/sjuka elever
Nej, det behövs ingen lärare till att stärka fritidshemmen, minska barngrupperna till 20 och öka personaltätheten till 10 barn/pedagog så fixar fritidspersonalen kvaliteten
Jag förstår faktiskt inte hur du menar när du skriver att lärare inte behövs för att stärka fritidshemmens verksamheter, när du i nästa andetag vill öka personaltätheten? Var ska denna personal trollas fram enligt dig?
Alla delar av skolväsendet måste fungera för att resultaten ska bli optimala. Det gör tyvärr inte landets fritidshem just nu.
Om du nu är verksam som ”skolutvecklare” har du en skrämmande syn på ”läraryrket” och man kan fundera över om du själv är aktiv i skolans vardag! De lärare som undervisar ska självklart ha förutsättningar att kunna bedriva en god och hållbar undervisning som når fram till samtliga elever. Fritidshemmet behöver fler fritidspedagoger och mindre barngrupper fför att uppnå de verksamhetsmål/utbildningsmål som står i lgr 11 och för att kunna öka kvaliten i fritidshemmet och inte fler grundskollärare som har fullt upp med sitt i skolan. Sedan har vi en fullgod kompetens och utbildning stärker och underlättar för de yngre barnen i skolmiljön och för inlärningen.
På vilket vis skulle införande av semestertjänster hota lärarnas förutsättningar att kunna bedriva en god och hållbar undervisning? De lärare som arbetar efter detta avtal upplever ju mindre stress och att de hinner med bättre. Är det dåligt?
Jag förstår inte kritiken mot lärare som tycker att det är för mycket tid som går åt till diverse administrativa uppgifter! Vi måste väl får ägna oss åt det vi i huvudsak ska. Att lära ut! Och då är ju planeringstiden oerhört viktig. Hur många andra yrken utför fler andra yrken i sitt ämbete?
//Daniel danielmidstam@blogspot.com
Undervisning bedrivs i förskola, skola och på fritidshem. På vilket sätt skulle det därmed vara att bedriva ett annat yrke för lärare att viss tid arbeta på fritidshem?
Ett exempel på andra yrken som gjort detta i årtionden skulle kunna vara
Fritidspedagoger är utbildade till att arbeta med barns informella lärande, med barns nyfikenhet och kreativitet, ofta baserad på frivillig basis. Fritidspedagoger har en utbildning med många poäng inriktade på det sociala. Vår inriktning är processen.
Grundskolläraren har fokus på formellt lärande. På kunskapsmål, resultat och bedömning.
Jag vill inte säga att detta förhållningssätt är generellt för varje fritidspedagog/lärare – men jag tror på rätt utbildad pedagog på rätt ställe. I första hand.
Fritidspedagoger behövs i skolan. Grundskollärare behövs på fritidshemmen.
Visst är uppdragen till viss del annorlunda i skola respektive på fritidshem, men likheterna är trots allt fler. Det är ju t.ex samma barn man arbetar med i båda verksamheterna.
Alla lärarkategorier bör arbeta med mål, resultat och bedömning. Detta görs och bör göras i såväl skola som på fritidshem.
Du tror på rätt utbildad personal på rätt ställe. Innebär detta att du förespråkar att grundskollärare ska vara i skolan och fritidspedagoger endast på fritidshem. Aldrig ska dessa två mötas och arbetslag med dessa yrkeskategorier ska med andra ord endast dela lokaler och till viss del ha gemensamma elever. Jag tror också på rätt utbildad personal på rätt plats, fast jag tror att goda möjligheter till samarbete är betydligt viktigare. Att ha rätt utbildning är inte alltid detsamma som att vara rätt ”man” på rätt plats.
Nej, vi bedömer inte barn i den bemärkelsen på fritids. Och vi ser mer till process än till resultat.
Fritidspedagogiken behövs i skolan. Men inte med trad inlärning. Jag säger inte att inte lärare kan arbeta på fritids om ingen med adekvat utbildning finns att tillgå. Eller som en tillfällig lösning. Men eleven/barnet ska inte bli bedömt hela dagen från morgon till kväll. Hemska tanke.
Jag har dock sällan träffat lärare som verkligen vill gå in på fritids.
Generellt så behöver landets skolledare bli betydligt bättre på att ta ansvar för att fritidshemmen arbetar systematiskt med kvalitetsarbete för att verksamheten ska utvecklas till att fungera optimalt. Att detta görs i väldigt låg omfattning är beklagligt. Jag hävdar att alla lärarkategorier arbetar med eller bör arbeta med bedömningar i flera bemärkelser. Jag tror att de flesta även gör detta, även på fritids. Att bara tuta och köra och hävda att man endast till processen räcker tyvärr inte. Åtminstone inte om man vill ha en verksamhet som är kvalitativ.
Som skolutvecklare bör du vara insatt i fritidshemmens måldokument. Kap 1 och 2 i läroplanen (inte kursplanerna). Vidare arbetar vi med stöd av ”Kvalitet i fritidshem – allmänna råd”. Utifrån dessa arbetar vi mycket målinriktat på mitt fritidshem. Vi har haft mycket goda resultat i kvalitetsredovisningarna och nu i vårt systematiska kvalitetsarbete.
Förra året utvecklade vi våra lärmiljöer för barnens kreativitet och lärande, samt hade ett stort projekt för att stärka arbetet med den sociala utvecklingen. I år arbetar vi med Internationalisering, som ju alltid ska ingå men som vi kände vi behövde lyfta; och med vår utemiljö – för att kunna använda på ett kreativt sätt under hela dagen.
Allt ovanstående har tydligt stöd i våra styrdokument och har processats fram tillsammans med ledningen.
Vi gör givetvis bedömningar i hur väl vi når målen. Hur väl vi lever upp till det vi ska. Men bedömer barnen så som de bedöms i skolan – det gör vi inte. Och tänk – barn, föräldrar och vi själva – ser att fritids skapat en god grogrund för utveckling och lärande.