Taggar

, , ,

Tack läsare för alla era kommentarer och förslag! Dagens gästbloggare som skriver om lärares tid är läraren Jacob Möllstam:

Jag vet lärare som med trånande ögon ser på länder som Frankrike (eller för den delen Finland) där lärarna har två uppgifter: att undervisa och att bedöma. Det är, helt ärligt, inte jobbet jag valde. Jag älskar att undervisa och jag tror med en dåres övertygelse att undervisningen har störst effekt när det kombineras med rätt bedömningsverktyg, helst något formativt och elevaktivt. 

Men en stor del av det som gör läraryrket både roligt och effektivt är de meningsfulla sidosysslorna. Inte att behöva tömma papperskorgar eller att hantera Försäkringskassans VAB-ärenden. Nej, jag tänker på det som handlar om att etablera och förvalta de förtroendefulla elevrelationer som varje framgångsrik lärare bygger sitt arbete på. Att ständigt lära känna och förstå sig på sina elever. 

För ett tag sedan upptäckte jag under en av våra schemalagda promenader genom det lilla samhället där jag jobbar att en av mina blygare elever sedan många år när en otrolig fascination för dinosaurier. Det blev ingången till ett promenadsamtal om T-Rex som resulterade i ett par dinosauriefigurer i bänken och sedan ett återkommande samtal om vilka arter som är bättre/coolare/starkare än den andra. Nu för tiden kan jag inte gå in i klassrummet på morgonen utan att dinosaurieflickan kommer fram till mig och vill berätta eller visa något. Det är inte något som skulle rymmas inom en fransk lärares arbetsuppgifter, men som är helt ovärderligt för mig när jag ska planera elevnära undervisning. Att utveckla mina elevrelationer är ett sätt att sätta undervisningen i fokus – på ett annat sätt. Det är också kanske det mest effektiva sättet att ge alla elever relevanta utmaningar.

Elevers rätt att utvecklas utifrån sin egen nivå är något som många pratar om men som ändå inte hinns med i tillräckligt många klassrum. Och det beror på lärarens tid. Det är i skarven mellan lektion och rast som elevrelationer odlas, och då funkar det inte att ha ett arbetsklimat som bygger på nollbyten och oändliga lärarkonferenser. Ett annat sätt som mina kollegor och jag har hittat för att få tiden på elevernas och undervisningens sida är att använda arbetslaget så ofta som möjligt. Jag och mina två matematiklärakollegor har delat upp läxorna så att jag var tredje vecka gör ett par matteläxor åt mina elever som jag även ger till mina kollegor. I gengäld får jag två veckor där jag får läxan publicerad/uppkopierad och klar. Det är en av flera åtgärder som gör att vi kan lägga mindre tid på dubbelarbete och mer tid på våra elever. Till gagn för lärarykrets hållbarhet och för elevernas rätt till kunskap.

Jacob Möllstam jobbar som grundskollärare mot de tidigare åren på Jonsereds skola, Partille Kommun. Undervisar i matematik, naturvetenskap och teknik i år 3-5. Vid sidan om sitt lärarjobb granskar han forskning åt Skolportens Lärarpanel och skriver krönikor i Skolportens Magasin 360. Sedan studietiden bloggar han på killfroken.se