Midvinternattens köld är hård,ungas förhoppningar gnistra och glimma.Ingen vill hamna i AF:s vård,i arbetslöshetens mörka timma.”Gör något!”, alla ropa,”Vi är ju nästan sämst i Europa!”.Drömmar om högre utbildning är saken,men Björklund står där närmast naken.S vill ge alla en utbildningschans,för att bättre globalt konkurrera,men möjligheterna blir färre med blå allians,och unga utan jobb blir allt flera.15 000 fler chanser till högre studier,när Damberg på klappar bjuder.Björklund lyssnar men, halvt i dröm, missar att höra tidens ström.God jul önskar Mikael
Den 5-14 december gästbloggade tio personer om lärares tid på min blogg. Anledningen till att jag bad flera personer, främst lärare, att skriva om detta är att många lärare jag träffar berättar att de har svårt att få tiden att räcka till. Att många saker stjäl tid från det viktigaste – att utveckla undervisningen och stödja eleverna.
Frågan om tid är en av de allra viktigaste frågorna för hälsa i arbetslivet. Om en individ upplever att hen har höga krav på sig i kombination med liten kontroll över arbetssituationen leder det till en arbetssituation med hög anspänning vilket i sin tur innebär särskilt stor risk för negativ stress och andra hälsobesvär. TCOs rapport ”Att sova med jobbet – tjänstemännens arbetsvillkor” visar att anställda inom Lärarförbundet har en mycket tuff arbetssituation. 80 procent av kvinnorna anger att de har höga krav i arbetet och 63 procent anger att de har liten kontroll över sin arbetssituation. Över hälften av kvinnorna arbetar under hög anspänning. För männen är mönstret detsamma men nivåerna inte riktigt lika höga. Frånvaro av stöd från arbetsledningen och feedback är en hälsorisk. För att motverka det krävs att skolledarna kan prioritera detta.
Frågan om lärares tid handlar också om kvalitet i skolan. För att lärarna ska kunna fokusera på det som ger mest utdelningen i elevernas utveckling av kunskaper och förmågor har dessa förslag kommit fram genom blogginlägg och kommentarer:
i. Ordförande för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, lyfter fram Danmark som en förebild att ta efter. Där har fackförbundet DLF förhandlat fram ett arbetstidsavtal som innebär att man delar in arbetet för en lärare i tre delar: undervisning, undervisningsrelaterat arbete och övrigt. I den danska modellen listas alla arbetsuppgifter lärare gör. Sedan kategoriserar och fördelar man uppgifterna inom ramen för varje lärares arbetstid genom ett faktorssystem. Denna modell – som både lärarna och arbetsgivarna är nöjda med enligt LR – skulle kunna tillämpas på i Sverige.
ii. Många förslag har handlat om att ta bort arbetsuppgifter från lärarna, främst administration. Professor Lars Strannegård har tidigare föreslagit att administrativa uppgifter plockas bort från lärarna och att det också är en verkningsfull strategi för att professionalisera yrket. Det har dock presenterats olika förslag till vem ska ansvara för prioriteringen. Om det är arbetsgivaren, skolledaren eller skolledare och lärare tillsammans. Saker som nämnts som bör bort är: rastvaktstid, ringa hem vid ogiltig frånvaro, skriva under elevers ledigheter, skriva på vab-intyg, granska fakturor, svara på enkäter, dokumentera tillbud/skaderapporter, skriva rapporter till myndigheter, hitta vikarier när kollegor är sjuka, vikariera på planeringstid, praktiska saker såsom fixa trasslig kopieringsmaskin, beställa och byta toner i skrivaren, dela ut lösenord till datorn, kopiera upp papper, ansvarar för att lampan är släckt, fönstren stängda och dörrarna låsta.
iii. Skolledarna ska ha en rimlig arbetsbörda och ett rimligt antal medarbetare för att kunna vara närvarande pedagogisk ledare och utveckla verksamheten så att den kan bedrivas mer effektivt.
iv. Initiera och utveckla ett nationellt digitalt dokumentationssystem.
v. Mer lagarbete istället för ensamarbete. Gemensam planering, uppgifter mm som kollegor inom samma ämne kan använda.
vi. Ett mer ämnesorienterat arbetssätt även i de tidiga årskurserna, där en lärare ansvarar för ett ämne i alla klasser i arbetslaget. På så sätt skulle tiden kunna användas mer effektivt och kvalitetsmässigt skulle undervisningen bli bättre då varje lärare kan fördjupa sina kunskaper i några få ämnen.
vii. Kompetensutveckla skolledare och lärare hur de kan använda sin tid bättre. Det handlar om strukturerade metoder, färdigheter och strategier genom vilka individer kan leda den egna verksamheten mot att uppnå målen.
viii. Bättre mötesstruktur både vad gäller antalet möten och hur mötena genomförs avseende innehåll och form.
ix. Anställ administrativ personal.
x. Utforma en nationell mall för individuell utvecklingsplan och en nationell mall för skriftligt omdöme.
xi. Alla lärare ska ha en dator.
xii. Ta bort VAB-intyg.
xiii. Mindre elevgrupper.
xiv. Inför ett tak för undervisningsuttaget hos lärare.
För att ge alla barn samma chans att klara skolan måste resurserna fördelas till skolor utifrån elevernas behov. Det kan te sig som en självklarhet men är uppenbarligen inte det.
Men att fördela resurser är inte det enda som behöver göras. Utöver att ändra skollagen så att kommuner tvingas att fördela pengar efter elevernas behov vill jag också ändra skollagen för att få mer blandade elevgrupper. Liksom högskolelagen ställer krav på lärosätena att arbeta med breddad rekrytering så bör skolhuvudmännen arbeta för att sammansättning i elevgrupperna ska vara heterogen vad gäller kön, social och etnisk bakgrund. Det är ganska märkligt att detta krav ställs på högskolor men inte skolor. Skolhuvudmännen kan exempelvis arbeta för mer blandade elevgrupper genom att se över skolans inriktning, profil och program.
Vi vet att lärarna är viktigast för elevernas resultat. För att skapa en skola som ger alla elever möjlighet att lyckas vill jag därför se till att de bästa lärarna attraheras till skolor med de största utmaningarna genom att ge mer betalt till de lärare som i dessa skolor tar ett större ansvar för skolans och elevernas utveckling. Därför har vi också avsatt medel för detta i vår alternativa budget.
Att utbilda sig till gymnasielärare i allmänna ämnen är i dagsläget en direkt olönsamt för den enskilde. Även övriga lärare på gymnasiet och grundskolan halkar efter i löneutveckling. Det visar Sacos färska livslönerapport.
Det är allvarligt om allt fler tvekar kring huruvida det är värt att satsa 4-5,5 års utbildning, studielån i storleken en kvarts miljon kronor och kanske också svårigheter att få jobb som lärare.
Detta håller inte. I kommande avtalsrörelse kommer vi att driva kravet att lärarnas löner ska höjas med tio tusen kronor.
Den andra stora frågan för många lärare är arbetstiden. Allt för många lärare får inte tillräckligt med tid för att förbereda, genomföra och följa upp undervisningen. Än värre är det med tid för kompetensutveckling, vidareutbildning eller den viktiga reflektionen och möjligheterna att utveckla arbetssätten för att nå högre kunskapsresultat. Istället har många lärare blivit pålagda andra administrativa, sociala eller lokalvårdande arbetsuppgifter. Resultatet blir antingen sämre undervisning och lägre kunskapsresultat, eller utbrända lärare som söker sig till andra yrken.
Men i Danmark har skickliga fackliga ledare i vårt systerförbund DLF förhandlat farm ett arbetstidsavtal som innebär att man delar in arbetet för en lärare i tre delar: undervisning, undervisningsrelaterat arbete och övrigt. I den danska modellen listas alla arbetsuppgifter lärare gör. Sedan kategoriserar och fördelar man uppgifterna inom ramen för varje lärares arbetstid genom ett faktorssystem.
Denna modell – som både lärarna och arbetsgivarna är nöjda med – skulle kunna tillämpas på både grundskolan och gymnasiet i Sverige.
De lärare som jag företräder kräver att vi hanterar både löne- och arbetstidfrågorna i kommande avtalsrörelse.
Men för att vi ska kunna komma till rätta med såväl löne- som arbetstidsproblemen för lärare, behöver även staten ta ett ökat ansvar för skolan. Här har alla riksdagspartier – inklusive Socialdemokraterna – ett stort ansvar för att skolan får ett nytt och modernt huvudmannaskap som förmår att bidra till ökad likvärdighet, högre status och bättre förutsättningar för höjda kunskapsresultat.
Jag vet lärare som med trånande ögon ser på länder som Frankrike (eller för den delen Finland) där lärarna har två uppgifter: att undervisa och att bedöma. Det är, helt ärligt, inte jobbet jag valde. Jag älskar att undervisa och jag tror med en dåres övertygelse att undervisningen har störst effekt när det kombineras med rätt bedömningsverktyg, helst något formativt och elevaktivt.
Men en stor del av det som gör läraryrket både roligt och effektivt är de meningsfulla sidosysslorna. Inte att behöva tömma papperskorgar eller att hantera Försäkringskassans VAB-ärenden. Nej, jag tänker på det som handlar om att etablera och förvalta de förtroendefulla elevrelationer som varje framgångsrik lärare bygger sitt arbete på. Att ständigt lära känna och förstå sig på sina elever.
För ett tag sedan upptäckte jag under en av våra schemalagda promenader genom det lilla samhället där jag jobbar att en av mina blygare elever sedan många år när en otrolig fascination för dinosaurier. Det blev ingången till ett promenadsamtal om T-Rex som resulterade i ett par dinosauriefigurer i bänken och sedan ett återkommande samtal om vilka arter som är bättre/coolare/starkare än den andra. Nu för tiden kan jag inte gå in i klassrummet på morgonen utan att dinosaurieflickan kommer fram till mig och vill berätta eller visa något. Det är inte något som skulle rymmas inom en fransk lärares arbetsuppgifter, men som är helt ovärderligt för mig när jag ska planera elevnära undervisning. Att utveckla mina elevrelationer är ett sätt att sätta undervisningen i fokus – på ett annat sätt. Det är också kanske det mest effektiva sättet att ge alla elever relevanta utmaningar.
Elevers rätt att utvecklas utifrån sin egen nivå är något som många pratar om men som ändå inte hinns med i tillräckligt många klassrum. Och det beror på lärarens tid. Det är i skarven mellan lektion och rast som elevrelationer odlas, och då funkar det inte att ha ett arbetsklimat som bygger på nollbyten och oändliga lärarkonferenser. Ett annat sätt som mina kollegor och jag har hittat för att få tiden på elevernas och undervisningens sida är att använda arbetslaget så ofta som möjligt. Jag och mina två matematiklärakollegor har delat upp läxorna så att jag var tredje vecka gör ett par matteläxor åt mina elever som jag även ger till mina kollegor. I gengäld får jag två veckor där jag får läxan publicerad/uppkopierad och klar. Det är en av flera åtgärder som gör att vi kan lägga mindre tid på dubbelarbete och mer tid på våra elever. Till gagn för lärarykrets hållbarhet och för elevernas rätt till kunskap.
Jacob Möllstam jobbar som grundskollärare mot de tidigare åren på Jonsereds skola, Partille Kommun. Undervisar i matematik, naturvetenskap och teknik i år 3-5. Vid sidan om sitt lärarjobb granskar han forskning åt Skolportens Lärarpanel och skriver krönikor i Skolportens Magasin 360. Sedan studietiden bloggar han på killfroken.se
I dag har vi lärare en tung administrativ börda där kraven på att dokumentera elevernas kunskapsutveckling tar en stor del av vår arbetstid. I media framställs hela lärarkåren som inkompetent. Den här bilden, har enligt min uppfattning, växt fram till en sanning som i sin tur har lett fram till den administration som vi idag är ålagda att göra. Administration som en kollektiv bestraffning.
En administration som innebär att individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen ska tas fram för varje elev. Det saknas nationella direktiv för hur dessa ska utformas och det är först efter besök av skolinspektionen som vi får veta om vi har tolkat styrdokumenten på ett riktigt sätt. Det ligger många och långa diskussioner bakom varje skriftligt omdöme, för att inte glömma bort själva dokumentationen vilken i sig är en tidskrävande och komplicerad process. Tid som istället borde användas till pedagogiska diskussioner för att höja kvaliteten på undervisningen.
Vad behöver då göras? Mitt förslag är att Skolverket får i uppdrag att utforma en nationell individuell utvecklingsplan, ett nationellt skriftligt omdöme samt initiera och utveckla ett nationellt digitalt dokumentationssystem. Ett system som kan bli en kommunikativ länk mellan hem och skola och dessutom en nationell resurs där statistik skulle kunna samlas in ifrån. Åtgärder som skulle ge lärarna mer tid.
Tid som kan användas för pedagogiska möten där vi kan utveckla de effektiva faktorer som mest påverkar elevernas kunskapsresultat.
Tid som kan användas till att följa upp och utveckla enskilda elevers studieresultat.
Till sist, vi lärare är en professionell yrkeskår som vet vad som behöver göras och vad vi kan göra.Vi behöver få tillbaka förtroendet för att vi är en kompetent och professionell yrkeskår där vi får använda vår tid till att fortsätta att bedriva pedagogiska diskussioner och skolutvecklingsarbete. Lätta på vår administrativa börda och låt oss utföra det som vi är bäst på – att undervisa. Det är först då som alla blir vinnare!
Cecilia Lindblom har arbetat som lärare i 16 år och hösten 2009 fick hon tillsammans med en kollega en fantastisk utmärkelse: Kvalitetsutmärkelse för språkundervisning The European Label. I sin tjänst har hon förutom undervisning i svenska och engelska även ägnat en stor del åt skolutveckling där uppföljning kring elevernas kunskapsutveckling har legat i fokus.
I helgen var det förtroenderåd och då fick jag tillfälle att göra en längre intervju om socialdemokraternas utbildningspolitik med SVT Forum som på ett bra sätt sammanfattar några av de viktigast utbildningspolitiska frågorna.
Idag inleds gästbloggandet här på bloggen: Många lärare jag träffar berättar att de har svårt att få tiden att räcka till. Att många saker stjäl tid från det viktigaste – att utveckla undervisningen och stödja eleverna. För att gräva djupare i frågan om lärares tid har jag bett flera personer att gästblogga på min blogg. Först ut är Eva-Lis Sirén, ordförande för Lärarförbundet.
Läraryrket är utmanande, spännande och utvecklande. Chansen att få bidra till att ett barn blir en kunskapstörstig vuxen. Vardagen med nyfikenhet och ständigt förändrade relationer. Förmågan att dela med sig av djupa ämneskunskaper och se insikter växa. Det är vad som gör att många unga funderar på att bli lärare och att så många duktiga lärare väljer att stanna i yrket.
Men läraryrket riskerar att bli ohållbart. Allt fler arbetsuppgifter läggs på lärarna vid sidan av undervisningen. Lärare ska göra mer av allt på samma tid. Stat och skolhuvudmän har de senaste åren hällt mängder av nya uppgifter över lärare och skolledare. Samtidigt har de ekonomiska svångremmarna dragits åt. Arbetsbördan har ökat rejält.
En ny undersökning från TCO visar att lärare och skolledare har de mest pressade arbetssituationerna. Varannan lärare arbetar övertid varje vecka. 70 procent av lärarna kan inte släppa jobbet hemma. Siffrorna bekräftar ett många gånger ohållbart lärarliv.
Hur kan vi göra så att rätt lärare gör rätt saker inom en rimlig tid och med det så avgörande fokuset på undervisningens kvalitet och elevens kunskapsutveckling?
Ett framgångsrecept internationellt är en organisation med olika karriärtjänster och ansvarsområden, där lärare stimuleras till att lära av varandra. Lärare ska få vara specialister på olika saker. Det kräver tid och utvecklingsperspektiv i skolans vardag.
Undervisningen och det som driver undervisningen framåt ska premieras, i resursstyrning och lönehänseende. Ett bra lärararbete ska löna sig.
Skolledarna ska ha ett tydligt mandat från skolansvariga politiker och skolägare. Skolledarna ska också ha ett rimligt antal medarbetare för att kunna vara närvarande pedagogisk ledare.
Arbetsgivare måste rensa rejält i lärarnas vildvuxna flora av arbetsuppgifter, framförallt prioriterar bort ren administration som inte stöttar undervisningen. Den skolansvarige politiker eller företagsledare som vill höja resultaten måste klara av att prioritera lärarens kärnuppdrag varje dag.
Vägen till en likvärdig skola börjar i lärares och skolledares arbetsbelastning. Unga människor lockas inte av ett läraryrke som är så tydligt stressigt, utvecklingsobenäget och omöjligt att räcka till i. De lockas till ett läraryrke med bra lön, utveckling och chansen att orka göra skillnad ett helt yrkesliv.
Många lärare jag träffar berättar att de har svårt att få tiden att räcka till. Att många saker stjäl tid från det viktigaste – att utveckla undervisningen och stödja eleverna.
Men vad krävs för att lärarna ska få mer tid till att bedriva och utveckla undervisningen och ge alla elever det stöd de behöver?
För att gräva djupare i den frågan har jag bett flera personer, framförallt lärare, att skriva om sina förslag till lösningar. Deras idéer kommer att publiceras på min blogg på måndag och under cirka en vecka framåt. Först ut är ett inlägg från Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.
Ett underbart citat som jag bär med mig från ett inspirerande besök på numera Sverigevärldsberömda Nossebroskolan i Essunga kommun. Perspektivskiftet lärarna gjort innebär att de uppmärksammar elever när de gör bra ifrån sig – vilket kan låta som en självklarhet men när man tänker efter verkligen inte alltid är fallet.
Nossebroskolan är idag en av få nationellt uppmärksammade skolor som lyckats skapa en positiv spiral och i princip fått alla elever att nå målen i grundskolan. Skolan har på senare tid fått ytterligare uppmärksamhet för att DNs granskning av skolans betygssättning för år 2010 som skiljer sig från elevernas prestationer på de nationella proven. Som jag skrivit om tidigare har jag inget över för skolor som ger elever glädjebetyg. Essunga har dock erkänt att betygen sattes väl högt men att de vidtagit åtgärder för att det inte ska ske igen.
Men visst är det märkligt att vi i Sverige har så svårt att erkänna och peka ut skolor eller lärare som gör ett riktigt bra jobb. Oavsett betygsfrågan måste var och en som studerar exemplet Nossebro imponeras över den resultatförbättring som faktiskt skett.
Jag är övertygad om att svensk skoldebatt behöver fler inte färre liknande exempelskolor – för att vi alla ska kunna reflektera och lära av det som fungerar ute i klassrummen.
Här nedan följer några av de framgångsfaktorer jag uppfattade – men det finns fler:
Synvända – elevens resultat skolans ansvar
Inkludering – lyft in kompetens i klassrummet snarare än att lyfta ut elever
Två lärare i klassrummet – skapar samtal om vad som fungerar eller inte fungerar i undervisning. Bästa kompetensutvecklingen!
Specialpedagogiska kompetens i ledningen för skolan
Mikael Damberg 